bienvenuedansmavie.blogg.se

Ja, vad gör jag här?

 

Det är en fråga som jag ställer mig just nu för jag befinner mig för tillfället på en lektion. Nu tycker ni att jag är helt tokig som sitter här och skriver ett blogginlägg på en lektion men döm mig inte för snabbt. Jag börjar nämligen tröttna på det franska skolsystemet, att skratta åt det börjar bli svårare och svårare för det är faktiskt många elevers verklighet, och de betalar pengar för detta! Otroligt!

Kursen jag har just nu är öppen för utbytesstudenter, även om jag anser att den inte borde vara det. Examinationen och syftet med kursen är att skriva en artikel/ett projekt som i slutändan måste vara på franska. Redan där faller det. Jag har således inte bidragit med speciellt mycket alls utan de franska studenterna har fått dra det största lasset. Idag har vi presentatoner som måste vara på franska - men alla måste ändå prata. Går inte ihop! Utbytesstudenterna fick dock efter mycket om och men prata engelska, men alla presentationer är på franska vilket innebar att jag var tvungen att läsa en fransk text, översätta den till svenska i mitt huvud och sedan säga den på engelska. Addera lite nervositet på det, plus att jag aldrig tidigare har läst texten så slutar det med katastrof. Läraren bryr sig inte heller utan sitter bara med sin telefon. Jag har fått nog, så nu struntar jag i denna klass och skriver här istället!

 

Jag hade en jättebra födelsedag. Kristin väckte mig med en färdig frukost (pannkakor!!) och tända värmeljus formade som ett hjärta. Fick dessutom en liten present, så sött! Jag kände mig bara så himla glad hela dagen, och födelsedagshälsningarna rullade in (hade dessutom börjat några dagar innan redan... haha!) så jag kände mig extra uppskattad! Jag och Kristin tog det lugnt utan måsten, gick en sväng i city och tittade i butiker och tog en goooood fika. Bestämde mig också för att gå till frisören och klippa mig - slutade med kortare hår än jag väntat mig... Men det var välbehövligt för vattnet här sliter något otroligt på håret! Sedan gick vi hem till Sofia och Lilli och tillsammans gick vi och åt middag på Salsa Café. Vet inte riktigt hur vi hamnade på en mexikansk restaurang, känns väl kanske inte så mig, men det var gott och mysigt! Dessutom tycker jag att med trevligt sällskap så spelar det egentligen inte så stor roll vart man hamnar.

 

Sedan hände det inte så mycket mer spännande på min födelsedag (förutom att mamma skickade jättefin gåva via mejl - hon hade köpt diverse nödvändigheter från Unicef!) för i torsdags gick vi upp supertidigt för att åka med Blablacar till Dijon. Vi hade denna gång siktet inställt på en stor galleria vid namn Toison D'or och den var galet imponerande. Så stor, luftig, ren och med ett självspelande piano som stod på ett podie omringat av vatten. Det ni! Kände verkligen att planerarna för Torp Köpcentrum borde ta sig en sväng dit... Huvudsyftet för dagen var Primark, typ som H&M fast från Irland och ännu mer lågpris. Vi besökte en massa andra butiker också och fick utökat vår garderob ytterligare. Dessutom hann vi prata, skratta massa, äta gott och bara njuta av shoppingruset som uppstår när man gör bra kap. På hemvägen åkte vi tåg på grund av vissa problem med Blablacar (ibland är det faktiskt skitsnack) och jag köpte med mig två små söta macarons att tugga på. De är så himla goda och det finns ju alla himmelens smaker att välja på...

 

I fredags pratade jag nästan två timmar med Mattias. Vi får verkligen passa på när vi båda har tid samtidigt, vilket tyvärr är allt för sällan. Avståndet börjar kännas mer påtagligt nu, och även faktumet att det är över två månader kvar tills vi träffas igen. Jag saknar honom helt enkelt, massvis. Det är så skönt att ha någon som förstår en så bra som han gör och som är klok i denna knäppa värld jag befinner mig i nu. Men samtidigt vet jag också att de två månaderna som är kvar kommer att gå så fort, så fort. Snart ses vi igen babe!

 

I lördags efter att ha pluggat så hade vi Eurovision kväll i vår lägenhet med Lilli och Sofia. Vi lagade helt fantastisk mat (köttbullar med potatismos och lingon"sylt"!) och åt helt fantastiskt efterrätt (egengjorda kanelbullar!!). Åt som en toka så magen svällde upp till minst tre gånger så stor kändes det som i alla fall... Åh, så galet gott! Dessutom var ESC en fröjd att titta på, så glad att Conchita vann. Ser det som ett "faith in humanity - restored!" moment, och jag har återigen ett hopp om att världen är påväg åt rätt håll.

 

I söndags var också en väldigt intressant dag. Har ni tagit er hela vägen hit i inlägget så rekommenderar jag varmt att läsa resten också! Den började som en ganska vanlig söndag, men plugg och regn men tog sedan en annan vändning. Kristin hade känt sig lite krasslig under några dagar och fick lägga sig lite tidigare i lördags. I söndags morse var det inte heller så bra men vi både tänkte att det bara var en vanlig förkylning. På eftermiddagen gick jag på en promenad med Lilli och Sofia och när vi kom tillbaka var hon verkligen jättedålig. Vi gissade allihopa på bihåleinflammation och enligt 1177.se uppfyllde hon alla "krav" på att behöva läkarhjälp. Men vi vet inte vart närmaste läkare finns, eller hur man förklarar på franska att man möjligtvis har bihåleinflammation? Jag fick därför ringa vår hyresvärd och värdinna och försöka förklara situationen för dem, de förstod väl knappt men hörde på min röst att det var viktigt så de kom över. De ringde i sin tur ett nummer till läkare som gör hembesök, och de lovade att skicka en så fort som möjligt. Detta dröjde nästan 2 1/2 timma, vilket innebär att jag, Lilli och Sofia fick dela på ansvaret att underhålla paret Brunet och ta hand om Kristin. Hade tänkt att plugga franska under kvällen, men nu fick jag den övningen gratis så att säga... Var en väldigt konstig och något spänd situation, men tillslut kom läkaren som kört ända från Paris och tittade på Kristin. Han konstaterade samma sak och skrev ut diverse recept på tabletter och antibiotika som jag och monsieur Brunet fick åka och köpa på ett 24/7 öppet apotek som låg en bit bort. Vid runt klockan tio hade Kristin fått sin medicin och alla kunde åka hem till sitt..

Hon blev ordinerad två dagars vila hemma, men jag har tyvärr kurser (även om de är fullkomligt värdelösa) så jag kan inte göra henne sällskap. Tror inte att bihåleinflammationen är det jobbiga längre utan snarare att hon är så galet uttråkad ;) Men slutet gott allting gott!