bienvenuedansmavie.blogg.se

Hej hej bloggen!

 

Hoppas att ni alla mår bra och tar hand om er själva och varandra!

 

Just nu är jag så att säga råtrött för jag har börjat klockan åtta två dagar i rad, vilket innebär att jag måste gå upp klockan sex (!). Brukar vanligtvis gå upp när den här lektionen börjar... Och det är samma sak imorgon... Som tur är så är det (faktiskt, som tur är, äntligen) den bästa föreläsningen och lärararen jag har haft sedan jag kom hit. "Hotel management in business tourism" låter ju inte jättesexigt, och vi lär oss inte heller något som har med den saken att göra men om jag någon gång bestämmer mig för att öppna en restaurang, så kommer jag att tjäna guld. Säger bara det!

 

I början när jag kom hit upplevde jag att tiden gick något alldeles fruktansvärt långsamt, en dag kändes som två och en vecka som en månad. Nu har saker och ting ändrat sig, ganska så rejält. En dag känns som en halv och en vecka som tre dagar. Tiden går till och med så fort att jag tappar koll på dagar, datum och hur länge jag har varit här. Tur att jag har skaffat mig en nedräkningsapp till telefonen så att jag få någon överblick på tiden. Det är just nu ungefär 66 dagar tills jag åker hem igen och 132 dagar tills jag får träffa Mattias! Härligt, gott om tid ju! #eller

 

Medan jag sitter här och funderar på vad jag har gjort de senaste dagarna så kan jag berätta en liten historia. Häromdagen satt vi i cafeterian och åt lunch och diskuterade olika traditioner kring påsk. Det är väldigt roligt att prata om de skillander och likheter som finns i alla länder (i detta fall, big difference) när det kommer till hur alla lever och vilka traditioner de har. Det är något jag verkligen uppskattar, att höra alla dessa historier om hur andra har det för det öppnar verkligen ögonen när man kan jämföra! Hur som helst så satt vi där och pratade och jag berättade om vår påskhare, ägg och sill osv. vilket ni har koll på (hoppas jag?!) och då berättade min vän Ondrej från Tjeckien om deras (annorlunda) traditioner. Varje påsk så går männen från hus till hus med hemmagjorta "piskor" bestående av en pinne med några tygramsor i ändarna och så knackar de på och ser om det finns några kvinnor hemma. Dessa får sedan lyssna på en sång som männen sjunger innan de får vända sig om, böja sig lite framåt och ta en emot sminsk av männens piskor. SAY WHAAT tänker ni nu men det är sant! Efteråt får männen godis och går vidare till nästa hus. När Ondrej berättade detta för mig så vaknade den annars sovande feministen inom mig och blev liite smått galen. Det är ganska enkelt att tänka ut vem som kan ha kommit på en sådan... innovativ... tradition. Ja, alltså man ska ju acceptera andras traditioner och så men det där är definitivt INTE en traiditon jag kommer att ta efter (!!!).

 

I lördags var jag och Kristin på överraskningsfest för en tjej som heter Kätlin. Hon är från Estland men pluggar i Madrid, och har dessutom även studerat ett halvår i Sverige (i Linköping). Det var väldigt roligt! Hon hade ingen aning om att vi alla stod och väntade på henne och hade förberett med mat och presenter så det hela var väldigt lyckat! Dessutom så hade jag och Kristin världens "selfie" dag så vi tog xxx antal bilder på oss själva. Ibland är man bara för snygg för att låta bli helt enkelt. Självklart delar jag med mig några nedanför! I fredags åt jag taco och det kan ju vara bland det bästa som Sverige någonsin har uppfunnit...

Troyes är dessutom himla fint när våren sakta smyger sig på, värmen kommer och går lite som den vill men fler och fler blommor slår ut. Dessutom är alla rabatter i hela staden fulla med påsklijor, vilket ger ett väldigt mysigt intryck! De fontäner och små "pooler" som hittills varit tomma är nu också fyllda med vatten. Det börjar hända saker på riktigt och det gör faktiskt en stor skillnad för hur jag trivs här!

 

Jag längtar dock hem. Självklart gör jag det, för varje dag inser jag hur mycket som är galet bra med Sverige (och saker som också kan förbättras). Jag saknar min familj, Mattias, alla vänner, ett normalt vardagsliv och mat. För att dämpa min saknad (eller öka på den?) så fick jag vara med på min brors födelsedagsmiddag härom veckan via FaceTime. Jag blev helt enkelt satt på bordet, i den lilla tunna skärm som mitt ansikte rymdes, och deltog i alla konversationer och sånger. Eftersom jag själv suttit på samma plats fast på riktigt så många gånger så vet jag exakt hur det är och kunde nästan låtsas att jag var där. Alldeles fantastiskt! Inte nog med det så ringdes även min faster och kusin upp, tillslut var nästan 50 % av gästerna med på middagen via dessa tunna, alldeles fantastiska skärmar.

Härom dagen gick jag hem från skolan och längtade hem så jag tittade på videor på Bohuslän och Fjällbacka på YouTube. Vilken fantastisk plats jag bor på! Utan att veta detta dock så ringde min pappa upp mig via FaceTime påväg hem med båt från Väderöarna och lät mig avnjuta några blurriga minuter av skärgården och solnedgången. Det var också otroligt vackert och jag uppskattade detta så mycket! Tack pappa och tacka vet jag tekniken!!